Logga in

Till toppen av sidan

Psykologens råd: Varva aktivitet med hjärnvila

Stimulans är viktigt, men att vila hjärnan mellan aktiviteter är särskilt nödvändigt för den som lider av kognitiv svikt. Också vardagliga sysslor innebär aktivitet som kräver bearbetning för hjärnan, påpekar Beata Terzis, expert på kognitiv nedsättning.

Om en anhörig kommer till ett boende och ser sin pappa eller mamma passivt stirra in i väggen eller ligga på sin säng mitt på dagen, kan det väcka oro. Får verkligen mamma eller pappa tillräckligt med stimulans?

– Anhörigas oro för att äldre blir passiva och understimulerade är en närvarande fråga inom äldreomsorgen, säger Beata Terzis.

Hon är legitimerad psykolog, medicine doktor och arbetar i dag som kvalitetsutvecklare på Frösunda omsorg. Där utbildar hon medarbetare på alla nivåer både inom äldreomsorg och inom LSS-området i kognitionskunskap, det vill säga hur hjärnan fungerar. Hon föreläser också för anhöriga och möter ofta oron för att deras demenssjuka är för passiva.

Genom sina föreläsningar vill hon göra personal och anhöriga medvetna om att det som är en aktivitet för en frisk människa skiljer sig åt för den som har nedsatt kognitiv förmåga. För den som lider av en demenssjukdom kan det vara en fullt tillräcklig aktivitet att få händerna masserade av en medarbetare och att en annan boende tittar på.

– Det är viktigt att anhöriga och personal får samma kunskapsbas och talar samma språk kring aktiviteter och behovet av hjärnvila.

Aktivitet är bra, men den ska varvas med hjärnvila, understryker Beata Terzis.

– När man möter människor med kognitiv svikt är det viktigt att inse att även vardagsaktiviteter tröttar hjärnan. Att äta, gå på toa eller att klä på sig är också en aktivitet som kräver bearbetning.

Hur hjärnvila ser ut varierar från person till person. En kanske vill sitta och stirra in i en vägg för att återhämta sig, medan en annan hellre sträcker ut sig på sängen en stund. Bra dagar kan rymma fler aktiviteter än sämre dagar.

– Genom att vara nyfiken, lära sig se tecken på oro, prata och dokumentera kan personalen lära sig när det är dags för hjärnvila. Det handlar om det hantverk som omsorgspersonalen gör.

För många anhöriga blir det en lättnad att få bättre kunskap om hur hjärnan fungerar. Det hjälper dem att reflektera kring vad en aktivitet är. Plötsligt blir också det som till synes ser passivt ut en del av en för hjärnan nödvändig vila.

– Jag minns en anhörig som kom fram till mig efter att jag talat om betydelsen av att varva aktivitet med hjärnvila.

”Åh, nu slipper jag ha dåligt samvete när mamma är passiv.” Hon hade förstått att mamman var skörare än vad hon trott.

Beata Terzis önskar att personal och anhöriga ska samtala om och reflektera kring vad som kan ses som en aktivitet. Hon önskar också att de politiker som bestämmer ramarna för upphandling ska ha förståelse för att det den friske ser som aktivitet inte alltid är det bästa för den demenssjuke.

– Världen krymper för den som lider av kognitiv svikt och visst kan det vara bra att åka på utflykt ibland, men det räcker bra med de små aktiviteterna också. Kvalitet ska inte mätas i gruppaktiviteter utan värderas utifrån vad individen orkar med, säger Beata Terzis.

 

Text: Gunhild Wallin från Tidningen Äldreomsorg nr1 2019