Logga in

Till toppen av sidan

Från vilsen till trygg

Elizabeth Ayvazians dotter Therese bor på Parkgatan i Lycksele. I början var det tufft. Therese drog sig undan, kände sig vilsen och accepterade bara ett fåtal av medarbetarna. I dag ser situationen helt annorlunda ut, "Therese trivs jättebra och det har hänt väldigt mycket", säger Elizabeth.

När Therese Ayvazian flyttade till sin lägenhet på Parkgatan mådde hon dåligt. Hon var vilsen, hade svårt att acceptera sina tre diagnoser och ville vara som alla andra.

– Jag och min man var på boendet flera gånger för att prata med medarbetarna. Vi försökte ha med oss Therese så att hon kunde berätta hur hon kände. Exempelvis var städningen ett problem i början. De flyttade på möblerna och tog ingen hänsyn till Therese. Problemet var också att Therese bara accepterade vissa av medarbetarna. Hon tydde sig främst till två av dem, berättar Elizabeth Ayvazian.

Vissa dagar klev inte Therese upp ur sängen och hon drog sig undan.

– De andra som bor här har någon form av förståndshandikapp. Therese har inget förståndshandikapp, men hon upplevde att hon blev betraktad som att hon hade ett förståndshandikapp.

Vikten av trygghet

Sedan ett år tillbaka började både medarbetare och Elizabeth att märka stora framsteg.

– Personalen har försökt hitta strategier, som hur de kan skola in nya medarbetare. Det har fungerat bra, de som blivit inskolade har hon accepterat. I dag trivs hon bra med fem av sex fastanställda. Medarbetarna försöker inte propsa på henne saker utan anpassar sig efter hennes önskemål om hur hon vill att det ska vara. Therese trivs jättebra och det har hänt väldigt mycket.

Förutom att Therese kommer bra överrens med medarbetarna, har hon börjat läsa på Komvux och hon håller även på att ta körkort.

– Det är inte helt problemfritt men vi möter en helt annan förståelse i dag. Medarbetare är lyhörda och hittar lösningar. Det viktigaste för Therese är att hon är trygg och det anser jag att hon är, och det säger hon själv att hon är. Man har jobbat hårt för att få till det och det känns bra, avslutar Elizabeth.

 

Text: Hanna Larsson, kommunikatör