Logga in

Till toppen av sidan

Behov av tilläggsdirektiv ifråga om utredningen stärkt assistans

Frösunda har uppmärksammat att den pågående utredningen om stärkt assistans inte omfattar alla sorters tillsyn. Enligt oss kommer det att medföra att assistansen inte kan stärkas på ett sådant sätt som behövs för att man verkligen ska kunna tala om att återupprätta assistansen.

Eftersom utredningen om stärkt assistans fortfarande pågår har Frösunda skrivit till såväl regeringen (socialdepartementet) som till riksdagsledamöterna i socialförsäkringsutskottet. Vi uppmanar regeringen att ge den pågående utredningen i uppdrag att se över all tillsyn.

På Frösunda gör vi alltid allt vi kan för att den enskilde assistansbehövande ska få den hjälp som behövs för att uppnå goda levnadsvillkor. Något som faktiskt utlovas i lagen.

 

Vår skrivelse till politikerna:

Av kommittédirektiv 2020:3 framgår att den tillsatta utredningen ska se över möjligheterna att stärka rätten till assistans vid egenvårdsinsatser och för tillsyn. Därutöver ska utredaren göra en översyn av föräldraansvaret med avsikt att smalna av detta ansvar och även därigenom stärka assistansen. Därefter har det i tilläggsdirektiv 2020:90 meddelats förlängd utredningstid till och med den 24 maj 2021.  

Frösunda Personlig Assistans AB är en av många aktörer som löpande har bidragit med synpunkter från såväl bolaget som bolagets kunder (enkäter och intervjuer). Därutöver har en av Frösundas assistansjurister medverkat vid de två olika hearingar som utredaren har hållit. Efter den senaste hearingen blev det tydligt att utredaren uppfattat uppdraget ifråga om tillsyn som mer begränsat än vad Frösunda hade hoppats på. Utifrån vad som har kommit till Frösundas känne-dom kommer utredningen endast att komma med förslag till stärkt assistans rörande sådan tillsyn som kräver ingående kunskap (grundläggande behov). 

Det är Frösundas bestämda uppfattning att även sådan tillsyn som utgör en del av den enskildes andra personliga behov bör ses över i den pågående utredningen. När det gäller behov av tillsyn är det oftast fråga om att det kan inträffa sådant som kräver ett momentant ingripande eller hjälpinsats samtidigt som behovet inte låter sig planeras eller förutses – såsom exempelvis toalettbesök, fall från rullstol, utåtageranden eller självskadebeteenden som inte är av sådan art och frekvens att de faller in under grundläggande behov. 

Denna tillsyn har tidigare beviljats bl.a. för personer som saknar möjlighet att själv ta sig till toaletten (se Kammarrättens i Göteborg avgörande i mål nr 5191-12). Därutöver har denna tillsyn också beviljats för alla de som själv saknat förmåga att larma/påkalla hjälp. Det har dock blivit svårare och svårare för den enskilde att beviljas denna sorts tillsyn. Detta har sin grund i HFD 2017 ref 27 där det framkommer ett krav på att hjälpbehov ska vara ”kvalificerade” för att vara assistansberättigade. Detta gäller såväl för barn som vuxna. Numer bedöms ofta att tillsyn inte behöver beviljas för all den tid som uppstår mellan aktiva hjälpinsatser i det egna hemmet. Det är istället tillräckligt att bevilja 15 minuter per timme för tillsyn dagtid. Något som kan jämställas med sådan väntetid som endast får beviljas under dygnsvilan (nattetid). Kammarrätten i Göteborg har fastställt sådan partiell tillsyn i mål nr 212-18. Det säger sig självt att den som faller ur sin rullstol under någon av de 45 minuter varje timme där det inte har beviljats assistans för tillsyn heller inte kan uppnå goda levnadsvillkor. 

För att den personliga assistansen ska återgå till en insats som tillförsäkrar den assistansberätti-gade sådana goda levnadsvillkor förutsätts att en person beviljas assistans även för sådan tid när assistenten behöver finnas tillhands i avvaktan på att det uppstår praktiska hjälpbehov. Om assistans enbart beviljas för aktiva insatser som den enskilde behöver hjälp med i sitt hem kan assistansen jämställas med sådana punktinsatser som beviljas som hemtjänst enligt socialtjänst-lagen (SoL). Sådana SoL-insatser medger enbart skäliga levnadsvillkor medan målparagrafen i LSS anger att en assistansberättigad har rätt till goda levnadsvillkor. 

Utöver dessa iakttagelser framstår det för Frösunda som svårt – för att inte säga omöjligt – att utreda möjligheterna till minskat föräldraansvar utan att samtidigt göra en översyn av all sorts tillsyn. När föräldraansvaret ses över kan inte avsikten ha varit att endast underlätta för barn att beviljas assistans för aktiva insatser för att sedan låta deras föräldrar ta det största ansvaret för den tillsyn som behövs mellan de aktiva insatserna. 

Det är numer ofta förekommande i såväl myndighetsbeslut som domstolsavgöranden att hänvisa till att familjer normalt umgås, äter middag gemensamt och har andra familjegemensamma göromål. Ofta följs detta av slutsatsen att all tillsyn under dessa familjegemensamma göromål också ingår i det normala föräldraansvaret. Något som dessutom kan följa en assistansberättigad upp till vuxen ålder (18 år) när denna är hemmaboende hos sina föräldrar. Det skulle vara oerhört värdefullt om pågående utredning även får möjlighet att se över detta. 

Frösunda menar att det normala familjeumgänget med sina barn oftast inte innehåller omfattande inslag av utåtageranden och/eller självskadebeteenden. Dock är rättsläget sådant att det numer endast tycks vara intressant att beakta den tid som varje familj tillbringar tillsammans och därefter låta föräldrar till assistansberättigade barn ansvara för det eventuella tillsynsbehovet under motsvarande tid. Detta alldeles oavsett hur mycket tillsynen avviker från vad som kan betraktas som normalt umgänge med sina barn. 

Att så är fallet kan exempelvis iakttas i Kammarrättens i Sundsvall avgörande i mål nr 1858-19 vari följande framgår. 

”Med beaktande av omfattningen av de situationer som kan påkalla slag mot ansiktet och med hänsyn till att självskadebeteendet kan eskalera när S.A:s önskan inte omedelbart blir uppfylld, anser kammarrätten att han har ett behov av tillsyn. Kammarrätten anser dock inte att det har kommit fram att självskadebeteendet är så frekvent eller att det är förenat med sådan risk att tillsynsbehovet utgör ett grundläggande behov. - - - 

Under den aktuella perioden var S.A. 5–7 år gammal. Utifrån vad som fram-kommit om situationen i hemmet och att S.A kan lämnas ensam, men inom hörhåll, är det inte i tillräcklig utsträckning visat att behovet av tillsyn inte kan tillgodoses inom ramen för föräldraansvaret. Kammarrätten anser därför att tid för tillsyn som annat personligt behov inte ska beaktas.” 

Inom Frösunda har vi svårt att se att en tillsyn som nästan kan jämställas med övervakning kan och bör jämställas med normalt föräldraansvar ens för ett barn i 5–7-års ålder. Ett barn som i den åldern alltid måste befinna sig inom hörhåll för föräldrarna medför en bundenhet och ett tillsynsansvar som föräldrar till barn utan funktionsnedsättningar i motsvarande ålder inte behöver vidkännas. 

Frösunda vill därför väcka tanken om möjligheterna att ge den pågående utredningen om stärkt assistans ett tilläggsdirektiv för att även se över tillsyn som andra personliga behov i syfte att stärka den enskildes möjlighet att beviljas även denna sorts tillsyn. En utebliven sådan översyn kommer att medföra att assistansberättigade får fortsätta förlita sig på att anhöriga frivillgt tillgodoser behovet av tillsyn. Assistansberättigade som inte kan förlita sig på anhörigas frivilliga hjälpinsatser kan heller inte bo kvar i egen bostad. 


Skrivelsen till politikerna: Linda Olofsson, jurist Frösunda Personlig Assistans AB. Luleå den 5 februari 2021.

Har du frågor eller funderingar kring skrivelsen är du varmt välkommen att kontakta Linda Olofsson, jurist vid Frösunda Personlig Assistans, 010-130 57 83, linda.olofsson@frosunda.se

Läs mer om vår juridiska tjänst här.