Utredningen föreslår ytterligare:

Tillfälliga utökningar

I ett statligt huvudmannaskap ska Försäkringskassan ansvara för ansökningar om tillfälligt utökad assistans.

Kommentar:

Det är tveksamt om Försäkringskassan kommer att kunna hantera utredning och bedömning lika snabbt och flexibelt som vissa kommuner har gjort. 

Kommunen fortsatt anordnare

Utredningen föreslår att kommunerna ska fortsätta att utföra personlig assistans om den enskilde begär det. Detta eftersom det behöver finnas en yttersta garant för att den enskilde får den insats som hen har rätt till. Det kan röra sig om situationer där det inte finns någon annan anordnare att välja på eller där en anordnare inte kan utföra all assistans som den enskilde har rätt till. Det kommunala utföraransvaret regleras genom en ny bestämmelse i LSS.

Kommentar:

Detta medför ingen skillnad.

Sjuklönekostnader

I ett statligt huvudmannaskap ska sjuklönekostnader ersättas genom timschablonen. Vid en övergång till ett statligt huvudmannaskap får arbetsgivarna ansvar för sjuklönekostnaderna för sina personliga assistenter. För att kompensera arbetsgivarna för dessa kostnader föreslår vi att timschablonen höjs med 4,35 kronor i 2022 års nivå.

Kommentar:

En schablon gör hanteringen betydligt enklare, vilket medför personalbesparingar hos anordnaren. Arbetsgivare kommer att behöva arbeta bättre på att få ner sjuktalen för, vilket skulle kunna innebära att assistenter som av olika anledningar är sjuka ofta får det svårare att finna arbete.

Den nuvarande kvalifikationen för personlig assistans enligt LSS ska fortsätta att gälla

Utredningen föreslår att nuvarande kvalifikation för rätt till personlig assistans enligt LSS behålls i ett statligt huvudmannaskap. Det innebär att den undre gränsen för rätt till assistansersättning med i genomsnitt över 20 timmar i veckan tas bort.

Försäkringskassan ska därmed pröva en enskilds rätt till assistansersättning utan någon undre gräns uttryckt i författning. Prövningen ska göras genom en individuell bedömning av den enskildes behov av stöd och service utifrån kvantitativa och kvalitativa aspekter. Med kvantitativa aspekter avses vilken tidsmässig omfattning en enskilds stödbehov har och med kvalitativa aspekter avses andra faktorer i den enskildes stödbehov.

Syftet med förslaget är att göra det möjligt för Försäkringskassan att göra en helhetsbedömning utifrån en individs samlade behov av stöd och service. En sådan möjlighet är särskilt angelägen när en enskilds grundläggande behov inte når upp till en viss tidsgräns men det ändå står klart att personen behöver hjälp i sin dagliga livsföring för att kunna leva som andra.

Kommentar:

Detta är en av de viktigaste frågorna i utredningen. En uppenbar risk med förslaget är att det blir svårare att få assistans. Det var tex. Försäkringskassans agerande 1994/1995 som medförde en lagändring, redan året efter tillkomsten av LSS, som inskränkte rätten till assistansersättning genom 20 timmarsgränsen. Risken är överhängande att det sker igen, om det inte sätts en fast gräns. Därför är det alternativet förslaget (nedan) att föredra. 

Alternativt förslag för rätten till assistans

Utredningens alternativa förslag till kvalifikation innebär att rätten till assistansersättning ska bestämmas genom en sammanvägd bedömning av grundläggande och andra personliga behov med en fast tidsgräns. För att få rätt till assistansersättning ska den enskildes behov av hjälp med de grundläggande behoven uppgå till i genomsnitt mer än 3 timmar i veckan samtidigt som hela stödbehovet ska uppgå till i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan.

Kommentar:

Rätten till assistans borde enbart vara beroende av förekomsten av behov av hjälp med något av de grundläggande behoven. En tre timmars gräns är således en inskränkning av den teoretiska rätten till assistans, men betydligt bättre än förslaget ovan, och nuvarande kammarrättspraxis.

Med det den nya schablonen för föräldraavdrag, kommer det dock bli fortsatt svårt för barn med fysiska funktionsnedsättningar att få assistans, eftersom avdraget är för stort och gränsen för hög.

När det gäller ett totalt behov om 20 timmar borde det inte medföra några större problem, men den är onödig och innebär en inskränkning av rätten till assistans. Det finns i dagsläget ett antal personer som har beslut om assistans mellan 10 – 20 timmar, som skulle kunna bli av med assistansen (beroende på övergångsreglerna).

God kvalitet

Utredningen föreslår att arbetet med god kvalitet ska kompletteras med regler för att säkerställa den enskildes självbestämmande. Detta för att personlig assistans på ett mer ändamålsenligt vis ska svara upp mot målen för insatsen. Vad som avses med god kvalitet i fråga om självbestämmandet ska därför förtydligas i LSS. Förslaget syftar till att stärka den enskilde i uppgiften att följa upp att personlig assistans utförs med god kvalitet.

• Vad insatsen ska användas till handlar om vad assistansanvändaren vill ha sin personliga assistans till och vad som ska utföras.
• Vem som ska utföra insatsen handlar om att assistansanvändaren bestämmer vem eller vilka som ska arbeta som dennes personliga assistenter. Det kan till exempel formuleras genom att beskriva att assistansanvändaren eller dennes företrädare bestämmer vilka assistenter som ska anställas eller att man överlåter till sin assistansanordnare att välja ut och anställa assistenter.
• När insatsen ska utföras handlar om att assistansanvändaren bestämmer vid vilka tidpunkter den personliga assistansen ska utföras. Det handlar i första hand om att den enskilde och anordnaren på en övergripande nivå ska komma överens om när den enskilde har olika behov som förutsätter stöd med personlig assistans.
• Var insatsen ska utföras betyder att den personliga assistansen ska utföras där assistansanvändaren för tillfället befinner sig. Det har att göra med att den personliga assistenten är knuten till individen och inte till en specifik plats eller verksamhet.
• Hur insatsen ska utföras handlar om assistansanvändarens rätt att själv arbetsleda sina personliga assistenter.

Kommentar:

Regleringen ger brukaren större inflytande, men hos Frösunda och de flesta andra seriösa anordnare fungerar det redan på det här sättet. Den största skillnaden blir antagligen för dem som anlitar kommunen som anordnare.

Att brukaren ska få bestämma själv hur assistansen används måste också ställas i relation till anmälningsskyldigheten gentemot Försäkringskassan vid ändrade förhållande. Dvs används assistansen till annat än den är beviljad för, under en längre tid, kan Försäkringskassan få för sig att hjälpbehovet förändrats. Brukaren måste också förhålla sig regler i ex arbetstidslagen, kollektivavtal mm.

De kommunala besluten ska föras över till staten

Utredningen föreslår att det statliga huvudmannaskapet ska träda i kraft den 1 januari 2026 och att de kommunala besluten om personlig assistans från detta datum ska föras över löpande till Försäkringskassan. Överföringen bör utgå från att lagakraftvunna beslut kan föras över till staten inom loppet av tolv månader från ikraftträdandet. Den absoluta merparten av de kommunala besluten bör vara överförda senast den 31 december 2026.

Försäkringskassan ska inte pröva den enskildes rätt till assistansersättning i samband med överföringen. Försäkringskassans beslut med anledning av en överföring ska gälla tills vidare och omfattas av särskilda omprövningsregler.

Kommentar:

De kommunala besluten tas över utan omprövning, vilket är väldigt viktigt. De kan senare omprövas utifrån samma regler som gäller nu för Försäkringskassan, dvs vid väsentliga förändringar, felaktiga uppgifter eller om en förändring inte är anmäld.

Det är lite oroväckande att det föreslås ytterligare en omprövningsgrund ”synnerliga skäl”. Anledningen är i och för sig inget konstigt, personen som uppenbart inte ska ha assistans ska inte beviljas detta av Försäkringskassan, men vi ser en risk att det kan komma att utnyttjas på ett felaktigt sätt av Försäkringskassan.

Avslutande ord

Sammanfattningsvis är utredningen överlag positiv för assistansen, men det finns vissa risker och oklarheter. Om regeringen genomför utredningens förslag tas ett stort steg mot att ge den personliga assistansen förutsättningar som insatsen och dess användare behöver. Men det krävs även att regeringen ser över andra viktiga frågor, så som hur rätten till personlig assistans ska bedömas, när och hur omprövningar ska ske samt vad väsentliga ändrade förhållanden innebär. 

Vi är måna om att resultatet av utredningen ska bli så bra som möjligt för våra kunder och jag, tillsammans med mina kollegor, påbörjar nu arbetet kring att lämna in ett remissvar till regeringen. 

Christian Källström, chefsjurist

010-130 43 19

christian.kallstrom@frosunda.se